Stad av aska

Historien berättas i tredjeperson och mestadels ur Clarys perspektiv, vilket för det mesta fungerar bra eftersom det innebär att läsaren kan dela Clarys känsla av förvirring och förundran över den hemliga värld som uppdagas för henne. Hennes förvirring över sin relation till sin nyfunna bror (pojken hon vill ha men inte kan få) och hennes känslor för Simon (hennes livslånga bästa vän som hon önskar att han var hennes bror och inte hennes pojkvän). Detta skapar en fängslande berättelse, där man få följa hur hennes relation med Simon bli starkare och hur Jace försöker göra allt för att undvika Clary för sina känslor för henne.

Stad av aska får man följa den onda Valentine. Han är den som återförenar ett syskonpar som aldrig visste att den andra existerade. Man får även vara med om när Simon blir vampyr och beskrivningen av Simon som kryper upp ur sin grunda grav, “Hon lyckades rycka sig ur han grepp och sprang mot graven just som den böljade uppåt så att hon slungades omkull. En böjd gestalt tvingade sig upp ur den hastigt grävda graven med smutsiga fingrarna klolikt nedkörda i jorden. De bara armen var strimmiga av mörk mylla och blod”. Detta framkallar en bild som jag har sett otaliga skräckfilmer när zombies, vampyrer och andra onda odödliga uppstår för att ställa till med förödelse.

Även om Stad av aska kanske visar sina starka populärkulturella rötter är det inte nödvändigtvis något dåligt. Det finns trots allt ordet “populär” i populärkultur. Det är idéer som har förmågan att fånga fantasin vid mer än ett tillfälle och på mer än ett sätt, och som har fascinerat otaliga människor tidigare och kommer att fortsätta att göra det för en tid framöver. I slutändan blir Stad av aska mer än summan av sina olika delar, så det finns egentligen ingen anledning att klaga.

Stad av aska är en snabb och engagerande läsning, välskriven och en mycket starkare roman än Stad av skuggor. Sammanfattningsvis, om du gillade Stad av skuggor kommer du att älska Stad av aska.